alltinomdenise.blogg.se

Hallå
Hej hej!
..om det är någon som läser denna blogg. Haha.
Det här med blogg, facebook, instagram, snapchat, är inte det väldigt konstigt ändå?
Det är som olika rum som vi går in i och berättar våra liv utifrån, istället för att folk fysiskt ska få se. 
Aja. Här sitter jag nu och skriver en liten del ur mitt liv, för er att ta del av och istället för att se får ni läsa istället. 
 
Nu var det ett tag sen. 
Det har varit mycket.
 
Moffan gick bort, med samma jävla sjukdom och nästan samma tid som faffan förra året.
Varför kan det inte bara få vara bra någon gång?
Moffan var också en som alltid varit där liksom, tillsammans med momma. 
Det är jättesorgligt att han inte finns mer. Jag väntar fortfarande på att han ska komma ner från fejset, upp ur källaren eller komma in med båten när man är nere hos momma nu.. 
Men han kommer ju aldrig och det kommer han aldrig mer att göra heller..
 
Jävla skitstart på året.
 
Jag hade precis börjat komma tillbaka sen min lilla krasch förra året, men nu tappade jag all energi igen.
 
Jag får en liten livskris mitt i allt också och vet ni? Livet handlar inte om vem som har den finaste bilen, huset eller mest perfektaste liv.
Det handlar om att vi lever här och nu och att vi ska ta till vara på det vi har och på dom vi har runt omkring oss. Inte ta för givet och hata, utan ge och älska! 
 
 Sen har lovat mig själv, från och med nu, att inte slösa den lilla energin jag har på saker som jag ändå inte kommer få energi tillbaka utav. 
 
 
Det har också varit mycket med skolan, jag har varit på praktik, jobbat, och sen livet någonstans där i mellan.
Just det, Angus fick våteksem som har gjort ont och kliat och det spred sig som löpeld och han hade så ont och mådde så dåligt. Tillslut fick vi åka in till veterinären och få kortison och annat.
Nu HOPPAS jag att det är under kontroll.
Sen hittade vi en tjock träflisa som hade borrat ner sig i hans tandkött i samma veva, som också gjorde ont, så vi fick åka tillbaka till veterinären och dom fick söva ner han och ta bort den...
 
och denna värme mitt i allt som det känns som jag inte har hunnit tagit del av än för det har varit KAOS dom senaste veckorna/månaderna.
 
Jag pratar sällan om hur jag mår eller hur saker och ting går.
Jag säger alltid ”bra” och drar på med ett leende när någon frågar för det är ju så ”man ska göra”. 
Men för det mesta har jag känt mig superledsen och jag har haft totalt noll energi till göra något, även fast jag har gjort saker. 
Nu börjar det sakta men säkert att lugna ner sig.
Utbildningen börjar komma till sitt slut och den har ändå varit den sak jag har varit väldigt glad över och tyckt varit rolig, snart är jag hundskötare. 
Jag ska börja jobba lite mer i sommar på samma jobb som tidigare.
Sen får vi se vad det blir. Behöver lite tid att planera, tänka och samla energi.
 
Så. Nu vet ni. Ni få som läser min blogg.
Bra fint hej.
// Denise
15/4
För någon vecka sedan drömde jag om dig.
 
 
Du låg uppe och sov, i det rum som ni hade som sovrum förut.
Det var kväll och kolsvart ute och jag skulle sova över oss er.
När jag gick för att låsa ytterdörren så stannade en äldre moped utanför eran brokvist.
På mopeden satt det en äldre, ansiktslös man och jag kände hur magen vred sig och hur paniken kom.
Jag visste att det var bråttom. 
Jag försökte låsa ytterdörren men det gick inte! Jag sprang iväg för att skydda dig och när han satte sin fot innanför ytterdörren så vart allt slowmotion. Jag tog mig ingenstans.
Den ansiktslösa mannen gick med bestämda steg till sovrummet som ni har nu, på nedervåningen, och
när han kom in i sovrummet så gick allt tillbaka i sin vanliga takt igen.
Han letade efter dig, men rummet var tomt. För du låg ju uppe. 
Jag gick fram till mannen för att brotta ner han och kasta ut han, medans jag tog grepp om honom så upprepade han till mig flera gånger ”5, 5, 5, 5, 5, 5”. 
Sen vaknade jag. 
 
I förrgår, i lördags, fick jag en känsla av att på söndag är nog den sista gången jag kommer få se dig.
Igår, söndag den 15/4, skulle jag åkte ner för att hälsa på dig, men jag kom någon minut försent.. 
Men jag fick se dig en sista gång och jag fick säga hej då. Jag hoppas att du hörde.
 
Det var sån fin dag igår, det var nog den varmaste dagen på länge!
Jag är helt övertygad om att du satt på balkongen och drack ditt kaffe och kollade på ån som börjat tina upp och hur du äntligen kunde andas frisk luft igen. 
 
Du var så mycket för så många. 
Ingenting kommer bli sig likt utan dig, men vi kommer alltid att minnas dig.
Tack för all värme och kärlek du gav, 
älskade, finaste och bästa moffan <3
 
Angus 1 år!
Idag fyller Angus 1 år!! <3
Jag minns det som igår när jag/vi ÄNTLIGEN bestämde oss för att skaffa en hund, en berner sennen och hur jag nervöst ringde uppfödarna.
Sen när han var 2 veckor var det bestämt att vi skulle få en och då fick första bilden på han:
Såååååå sööööt
 
Han har hjälpt mig igenom så mycket! 
Det är konstigt hur en som inte kan prata med ord, ändå får en annan att känna sig som den mest speciella personen i denna värld. 
Grattis till världens bästa Angus! Älskar dig <3