För någon vecka sedan drömde jag om dig.
Du låg uppe och sov, i det rum som ni hade som sovrum förut.
Det var kväll och kolsvart ute och jag skulle sova över oss er.
När jag gick för att låsa ytterdörren så stannade en äldre moped utanför eran brokvist.
På mopeden satt det en äldre, ansiktslös man och jag kände hur magen vred sig och hur paniken kom.
Jag visste att det var bråttom.
Jag försökte låsa ytterdörren men det gick inte! Jag sprang iväg för att skydda dig och när han satte sin fot innanför ytterdörren så vart allt slowmotion. Jag tog mig ingenstans.
Den ansiktslösa mannen gick med bestämda steg till sovrummet som ni har nu, på nedervåningen, och
när han kom in i sovrummet så gick allt tillbaka i sin vanliga takt igen.
Han letade efter dig, men rummet var tomt. För du låg ju uppe.
Jag gick fram till mannen för att brotta ner han och kasta ut han, medans jag tog grepp om honom så upprepade han till mig flera gånger ”5, 5, 5, 5, 5, 5”.
Sen vaknade jag.
I förrgår, i lördags, fick jag en känsla av att på söndag är nog den sista gången jag kommer få se dig.
Igår, söndag den 15/4, skulle jag åkte ner för att hälsa på dig, men jag kom någon minut försent..
Men jag fick se dig en sista gång och jag fick säga hej då. Jag hoppas att du hörde.
Det var sån fin dag igår, det var nog den varmaste dagen på länge!
Jag är helt övertygad om att du satt på balkongen och drack ditt kaffe och kollade på ån som börjat tina upp och hur du äntligen kunde andas frisk luft igen.
Du var så mycket för så många.
Ingenting kommer bli sig likt utan dig, men vi kommer alltid att minnas dig.
Tack för all värme och kärlek du gav,
älskade, finaste och bästa moffan <3
2 kommentar(er)
